OBS! OBS! NY ADRESS

Nu finns vi här istället: www.lavaland.se/dans. Välkomna!

SCENKONST-FOLKET, CHECK THIS OUT!

okey, jag ska ta tag i det här med skrivandet ordentligt, men fram tills dess måste jag tipsa lite snabbt om en grym föreläsning som kommer hållas IMORGON TORSDAG, 18.OO på Dansens Hus lilla scen. En föreläsning/diskussion om mixen mellan dans och cirkus. Vare sig du håller på med det ena eller andra, eller ngn annan form av scenkonst och kreativa experiment så tycker jag att det är lätt värt att komma dit och inspireras, diskutera, fundera och helt enkelt stödja kreativitetens utveckling!

http://www.dansenshus.se/Pa-scen/Forelasning/

ses där!

/Minou

RIVstart

En lovad rivstart var det va?
Det är svårt att komma in i skrivandet igen efter en lång paus men det är bara att leta efter sin switch-on-button, för någonstans har man väl en sån. Det har jag läst om.

Det som ligger mest aktuellt och guppar innanför mitt skallben just nu är Juste Debout scandinavia popping final, inspiration och riktig lycka! Låtarna i finalen är något jag måste nämna, big up till Bj Piggo som gav finalen helt rätt stämning! wow… här har ni alltså klippet, för er som redan sett det re-live it! För er som inte sett det Your welcome!

 

 

Direkt från redaktionsmötet

Två skålar omogen honungsmelon och en skål Toblerone har vi konsumerat den senaste timmen. Pratat lite smått och ändrat om lite i skrivschemat. Ja, vi har ett sånt, ett skrivschema. Vi har bara inte riktigt börjat följa det ännu. Fyra personer är vi som sitter runt ett träbord på Lava: Erik, Joanna, Alisa och undertecknad. Jag känner mig som en sengångare efter 28 timmars vakande och sitter i en fotölj och nickar till mellan de små diskussionerna som uppstår mellan varven. För mest skrattar vi. Pratar lite dans och skrattar. Mellan meningarna snappar jag upp ordet trancedance som vi tydligen ska pröva på. Jag har en artikelserie om dans på gym på väg och det verkar som om det finns mycket inspiration här runt bordet just nu. Så jag tycker att du ska se fram mot en vår fylld av roliga inlägg från vår sida. Vi ska göra allt för att testa de dansstilar som du inte har testat ännu, vara på eventen du vill minnas dagen efter och se till att Stockholms dansliv äntligen får ett ansikte utåt.

Let’s dance. På riktigt.

Bojangles och Tempel

Ett klassiskt klipp från en klassisk film som heter ”The Little Colonel” (1935).  Snacka om old school!

 

/Bianca Traum

Da´n efter da´n

 

Wow, nytt år nya spår! Nya blåmärken och såriga tår, det är då vi mår som bäst, när vi inte riktigt vet vad som kommer härnäst, utan bara låter musiken flöda ut ur armar, ben och resten av kroppen. Vi når nya mål, drömmer om toppen, om scenen om cyphern eller vinna Juste Debout, innan dess kan man inte bara sitta och glo, får ingen ro förrän man rullar på golvet, jackar och lockar. Ta på dina varmaste sockar, cause here we go! Ut i kylan och joinar Bryan Gentry som dansar från sängen, badrummet och sitt pentry. Dansa hela Stockholm, kom igen, ta med din vän, mamma, brorsa eller boss, för hos oss är alla välkomna!

(okey, ha överseende, det blev lite freestyle :) )

från mig till er, 

GOTT NYTT ÅR! this is gonna be awesome!

/Minou

En sen julklapp till er alla från mig: Paula Abdul vs Janet Jackson

 

Här har vi ett klipp som jag har kollat på detta året ungefär hundra gånger       (speciellt på Paulas del). Lägg märke till hur viktig dansen är i bådas nummer. Så här presenterades dans i television  på 80-90 talet.  Idag verkar detta inte längre viktigt med att lyfta fram dans eller dansare…step touch och sen är det bra. Helst ska det vara steg som tittarna själva kan göra. Detta leder till fler tittarsiffror och tjockare plånböcker. Allas  förutom dem hårt arbetande dansarna som inte får några jobb överhuvudtaget!  Anyways, nu fokuserar vi på klippet och beundrar dansarna och artisterna. Artisterna som på den tiden var dansare själva visserligen sjöng dem playback men det är mindre viktigt just nu =P  Lägg också märke till att Vouing syns i freestyle delen  i Janets nummer av två av hennes dansare. Detta är under samma år som Madonna kom ut med  Vogue videon vilket innebär att hon inte var ensam om att uppmärksamma Voguing . Som artist var det viktigt att dansa själv, göra dansen en del av showen. Ja, jag kritiserar dagens popstjärnor!!! Vilken artist kan dansa nu för tiden? Manboy eller vad han heter? Definitivt inte! Dock ser  jag en ljus framtid…det finns dansare som jobbar för att bli presenterade på en nivå som är överens med det dem är kapabla till och det finns artister som inte uppmärksammas just nu för tillfället men som är på väg upp. Fight the power och Gott Nytt År på er!

 

Bianca Traum

The Ho-Down

Det är alltid kul med kreativa själar, Cloud från Skill Methodz är en sådan själ. Här är en kortfilm Cloud har gjort tillsammans med en rad kända breakare och annat folk som är med i The LXD (dom var med på Oscars-galan om ni inte har sett det).

Den lilla människans stora drömmar

God morgon allihopa!

Vare sig man är professionell ballerina, mattelärare eller kontorsyuppie så tror jag att alla har en liten dansare i sig, eller i alla fall en liten dansdröm.. eller varför inte en STOR. Check this out;

..och ha en grymt fin helg!

/Minou

 

 

————–

Btw, glöm inte Ring of Champions ikväll; Skandinaviens bästa B-boys (och jag hoppas också b-girls..?) gör upp om 10.000 spänn och äran att utses till Skandinaviens finest, kulturhuset/hörsalen ikväll 19.00. 80 kr inträde eller 40 om du är/blir medlem i och stöttar föreningen Grounded Associations.

Färdigkvalade breakare:

T-break (Fin)
Arctic (No)
Foolish (Swe)
Calle (Swe)
T-killa (No)
Winther (Den)
Hatsolo (Fin)
T.B.A

Domare
Kido (EXG – Ned)
Bootuz (Predatorz – Rus)
ATA (Ghost crew – Fin)

DJ
Panic (EXG – Ned)

Host
Mofeta

på jakt, del 1

Just nu är jag på jakt. På jakt efter svar i olika sammanhang och frågor. Vart ska jag ta vägen? Vad vill jag göra? Hur tar jag mig dit? Men också; Måste man svettas så mycket och kan man stretcha föör mycket?

Det verkar inte spela någon roll hur många danslärare, pilates-instruktörer, eller träningsnarkomaner jag har ställt mot väggen, det är liksom ingen som hittills gett mig ett tydligt svar. Jag var helt enkelt tvungen att ta ett kvällståg hem från Uppsala en fredag för att få ett tydligt svar; JA MAN KAN STRETCHA FÖR MYCKET. Det går, och det gör tydligen väldigt ont. Jag träffade nämligen B-girl Apple / Anna Jochnik och hade ett riktigt nice snack om allt möjligt som har med dans och träning att göra. Slutligen kom vi in på stretch. Med bakgrund som flitig tävlingsdansare, jag-ska-sopa-golvet-med-dig-battlare och nu studerande naprapat så har hon koll med stort K. Och svaret är enkelt; ja, du kan stretcha för mycket, eftersom du när du stretchar alldeles för flitigt och intensivt, tillslut kan börja gå in i ligamenten istället för musklerna och det är då man börjar slita. Och nej, du behöver inte stretcha när du är varm. Så ifall du var tvungen att fly från dansskolan för att repan-stänger-och-är-trötta-och-helst-av-allt-bara-vill-mörda-alla-kvarvarande-elever-så-att-dom-äntligen-får-gå-hem, och du inte hunnit stretcha, så är  det helt okey att stretcha när man är kall, men var bara lite extra försiktig och känn efter hur ”långt” du kan gå i varje övning, eftersom att det finns större risk att sträcka sig när kroppen är kall.

Lite extra peppande punkter när det kommer till stretching är;

#stretch är i många fall prestationshöjande, eftersom man uppnår rörlighet, behåller sin rörlighet men också kan öka sin rörlighet.

#man undviker stelhet, och minskar slaggprodukterna i musklerna = mindre träningsvärk, du minskar också risken för sträckningar och muskelbristningar

#snabbare återhämtning av muskler, vilket ju faktiskt resulterar i att du kan dansa ännu mer nästa dag utan att känna dig lika schleten, wohoo!

Kom ihåg att det finns en skillnad på att det gör ont och att det känns!

Det finns säkert tusen saker till att säga om stretch, som tips och råd m.m. Men det här är en början.

Dagens låt: Hearin Aid – Higher feat. Tony Clifton

/Minou, som just nu önskar att hon va en tungvrickande-skivsnurrande-battledrottning, men som just nu får nöja sig med att förstå att allt har sin tid

Heeeey allihopa!

Såklart är tidsoptimisten Minou i farten igen, så jag måste precis dra, men eftersom det är mitt första inlägg så tänkte jag att jag skulle dela med mig av ett av mina absoluta favvo-klipp; Steph´s och Dedsons duett från ett tidigare pump up the jam.

Check it out och inspireras! Ta hand om er!

att råna eller att inte råna…

Jag tänkte starta en liten miniserie här på bloggen, och eftersom det är väldigt lite breaking så ska den ju så klart handla om just breaking. Temat på serien är största robbningar, alltså när någon/ett crew vinner överlägset men blir rånade av domarna, antingen pga ”politik” eller värdelösa domare… Så här kommer första klippet, döm själva! Jag ger er Sticky Ruckus vs Flow Mo från förra årets UK Bboy Champs uttagning i Finland.

Santa I’m yours

Jag tänkte själv ignorera julen så gott det går de närmaste veckorna eftersom jag ändå inte kommer ha tid för så många andra juligheter än att se julkalendern varje morgon. Däremot förstår jag att en och annan därute jobbar stenhårt på att få till den rätta julstämningen och därmed presenterar jag:

En förträffligt rolig fuldans till svängig låt

Julstämd och klar? Bra.

 

Soul Sweat får mig att fundera.

Att läsa om streetdance i dagstidningar är ofta ganska plågsamt. Efter en festival eller en föreställning brukar artiklarna antingen beskriva vad streetdance är eller handla om varför kulturen lockar till sig grupper som instutitionerna har svårt att fånga upp, som invandrare och unga män. Det skrivs sällan om vart konstformen är på väg i Sverige, hur dansarna förhåller sig till dom fasta grunderna och det görs så gott som aldrig en analys kring ett enskilt verk.

När crewet ”Soul Sweat” turnerat med riksteatern har många artiklar varit under all kritik. I ett fall går en tredjedel av artikeln åt till att redogöra vilken etnisk bakgrund de olika dansarna har. En annan fokuserar på att dansaren Niki Tsappos klarat av att behålla allt hår trots alla snurrar på huvudet. Till saken hör att hon inte är breakare och hon snurrar inte heller på huvudet en enda gång under föreställningen. I en tredje artikel undrar journalisten om Niki och Martha är systrar, han kommer fram till att han inte vet, men tycker att dom ser ut att vara det på scen. Eftersom föreställningen vare sig handlar om etnicitet, systerskap eller håravfall är det helt irrelevanta frågor att ställa gruppen.

Det mest frustrerande är att artiklarna inte ger streetdance publiken någonting. Jag träffade Soul Sweat crew i Göteborg för att ställa de frågor jag själv, som publik, anser saknas i media. Crewet består av världsmästarna Niki Tsappos och Martha Nabwire, UK B-Boy Championship vinnaren Alex A-train Dam, Yared Razzle-Dazzle Cederlund och Markus Bertilson som båda presterat väl i Juste Debout flera gånger. Riksteaterns hiphop satsning ”Pump Up the Jam” går av stapeln för tredje året i rad. I år har förutsättningarna för dansarna förändrats, till det bättre. Föreställningens längd har förlängts med åren från 20 min till 50. Istället för att plocka dansare som är okända för varandra har riksteatern valt ett crew och gett dom total konstnärlig frihet. Niki som varit med alla år berättar att eventet alltid varit uppdelat i en förställning och sedan ett battle där riksteaterns dansare battlar i par med dansare från staden de spelar i för kvällen.

Vad betyder den förlängda tiden på scenen samt att få betald repetitionstid för en kultur som annars får tio minuters gig i köpcentrum?
- Det är skönt att få just det förtroendet från riks, så att man verkligen kan satsa. Om dom hade kommit med riktlinjer, typ ”spela för ungdomar i karlstad”, då är det svårare, för att då måste man möta någons behov eller fylla någon annans bild. Vi har haft klara idéer från början så det har varit skönt att kunna satsa på dom, förklarar Niki.

Dom har också arbetat fram ett sätt att jobba där alla koreograferat varsin del av föreställningen. Alla dansare står på en solid plattform som är streetdans. Den är genomarbetad och dom bemästrar hantverket fullt ut. När jag senare på kvällen ser föreställningen tycker jag själv att dansen går utöver street. De tar avstamp från plattformen och hamnar i något annat men spåren från avstampet finns kvar. Just det kanske inte är så ovanligt eftersom streeten i sig själv hämtat grunder i många andra danser. Men det intressanta i den här föreställningen är att alla går vidare åt varsitt håll. Dom är klara individer i en samspelt grupp som alla bekräftar och utmanar var streetens gränser går för dom själva. Publiken lär känna deras enskilda inspirationskällor och utmaningar med frågor kring det egna konstnärskapet. På det sättet är det en föreställning för hiphop-publiken och det gör mig glad. För dom i publiken som inte vet symbolerna och gränsdragningarna mellan stilarna är det en tight föreställning med humoristiska inslag kring hur det är att arbeta kreativt i en grupp. Och det är inte fy skam.

För oss som går på battles, tar någon enstaka klass i veckan eller tittar på youtube-klipp så finns det hela tiden en kommenterande underton i föreställningen. Var går gränsen mellan stilarna? Var går gränsen för streeten? Just dom gränsdragningarna är känsliga, för att vara en så ung kultur är synen på genreindelning konservativ. Till skillnad från många andra kulturer lever grundarna fortfarande och många av dom har stenhårda uppfattningar om hur kulturen ska gå vidare och vad som är rätt och fel. Hur förhåller ni er till det?
- Det är dit man måste komma till slut, att man inte lyssnar för mycket på vad andra säger utan att man går efter det man själv vill. Men på vägen dit är man ju ibland osäker på sitt eget skapande och då kommer man ju lyssna på andra. Men det gäller att hitta en punkt där man är tillräkligt säker. Det jobbiga blir om kritiken kommer från någon man ser upp till. För det är ju deras dans jag dansar, men det är där balansen ligger, säger Yared och fortsätter: Learn the basics, the foudations and then FLIP IT!
Vem citerar du?
- Damon Frost. Men det är inte bara han som säger det, det är dit man ska komma för att utveckla kulturen hela tiden.

På frågan vad streetscenen i Sverige behöver svarar Martha:
- Alla ska vara ännu mer funky! Nej, men att alla ska bli mer självsäkra på det dom gör, faktiskt. I Sverige är det inte riktigt så. Alla har ju sin egen stil! Det är bara dina egna rörelser och din egen stil du kan utveckla.
Skulle du vilja att det fanns högskoleutbildningar för streetdance, eller duger det med kurser?
- Det är nice att ta kurser, man lär sig alltid nåt men helst skulle jag se att alla tränade själva. Youtube är bra också men folk litar för mycket på det dom ser, dom har ju det själva! Fortsätter Martha.

Om gränsdragningen mellan stilarna är något som diskuteras internt så är debatten kring freestylens roll något som diskuteras utåt. I våras på ”Urban connection” säger Dansens Hus-chefen att hon inte tycker att improvisation i sig är konst. Själva battle-delen är något som ofta ifrågasätts av dom som sitter på pengarna. Kan man tävla i konst? Kan freestylen dö ut om dansarna koncentrerar sig på koreograferade föreställningar? Niki svarar,
- Jag ser det inte som ett hot så länge battle-scenen finns. Men det de kan göra är att det delar upp folket. I Frankrike är det lite så nu. Det är lätt att det blir ett för skolat format där det personliga försvinner. Då är det, enligt mig, en del av streeten som försvinner som handlar om att uttrycka sin grej.

Efter intervjun börjar jag fundera över ifall hotet ligger någon annan stans. I och med freestyle ifrågasätts det yrke som väger tyngst i dansvärldens hierarki. Koreografen. I freestyle och i battles dras här-och-nu-momentet till sin spets och det är den enskilda utövaren som är verkets avsändare. Debatter kring streetdance kontra institutioner handlar ofta om vad streeten ska göra för att komma in på scenerna. Alexander Dam säger:
- Jag tror att mycket har att göra med hur man vet var man ska söka pengar, för att göra t.ex. en föreställning. Jag har aldrig lärt mig det. Dansar man modernt eller balett finns det massa akademier där man kan lära sig det, det är en inkörsport.
- Det är också en skillnad att dom är skolade, vilket gör att dom lättare får den informationen; var man kan söka pengar och vidareutbilda sig. Även om streetdansare kan vara skolade så finns det inga utbildningar, dom flesta tar klasser och tränar själva. Fortsätter Markus Bertilson.

Jag undrar för mig själv om institutionerna vänt frågan till sig själva, vilka normer måste vi förändra för att Streeten ska få plats?

Av: Bianca Kronlöf.

Ice ice baby!

 

 

Ungefär så här ser det ut ute där vi traskar runt.

Var försiktig när du går så du inte ramlar och inte kan dansa på ett tag!

Två tips är att ha bra skor som inte är allt för hala och att hålla ut

armarna för att få balans.

Break a leg!

 

/Bianca

Som honung mot trumhinnorna

Har ni någon låt som får er att bli helt djuriska och galna av längtan till att dansa?

Jag har en låt i åtanke som får mig bokstavligen att vilja slita mig i håret, hoppa upp och ner, rulla på golvet, tugga fragma, springa fram och tillbaka till videobutiken, bita mig i tungan, andas så där hysteriskt och slutligen en låt som får mig att le och drömma om jävligt grym dans.

Innan ni trycker på play, se till att ljudet är väl uppvridet och att ni har tillräckligt med bas. Luta er sen tillbaka och dra upp benen i soffan, mysigt ska det va! Och sen…sen får ni trycka på play, blunda och bara lyssna!

FUNKIN STYLEZ 2010

I helgen är dags igen, för 7:e året i rad anordnas danstävlingen Funkin Stylez i Tyskland, där dansare utmanas till sin gräns.

Resan är bokad och väskan är packad. Var beredd på finfina klipp nästa vecka.

Här är ett smakprov från förra årets tävlingsgenre som heter Me against the music, där Dj får spela vilken slags musik den vill, det

behöver inte vara efter dansarnas egna dansstil. Poängen för dansarna är att försöka lyckats göra något av den musik som spelas.

Etiketter:Bruce Blanchard, dans, Dy, Funkin Stylez 2008, me against the music, Salah

Raketdansen får ny mening!

Raketdansen visar vad den går för och sitt rätta användningsområde…. Att PEPPA!!  Japp… Att peppa sina anställda… Skönt när man kommer in på morgonen lite trött, går efter sin kopp morgonkaffe och möter sin hurtiga, väldoftande, trendigt rosa chef….

-Då kör vi, jaa! Kom igen! Yes! Nu ska vi sälja!

hmm. wow…

—>

Tidningen Chef skriver en artikel om hur chefer kan peppa sina medarbetare. Se HR North personal göra raketen inför en viktig försäljningsdag.

Etiketter:överpepp, bra stämning, chef, chef.se, dans, dålig stämning, hur blir man en bra chef, jobbigt, kapitalism, osv, raketdansens, stämning, tidningen chef

Ekman’s Triptych – A Study of Entertainment

Cullbergbaletten tillsammans med Alexander Ekman på Dansens Hus

Titeln speglar väldigt väl vad föreställningen handlar om. Med en tydlig berättad  historia upplever vi visionen som därefter utvecklas och resulteras i en realistisk slutprodukt. Konsekvenserna blir då lättillgängliga för oss att förstå,  man testar allt för att få fram det som säljer bäst. Vad är underhållning idag? Hur långt kan vi gå för att tillfredsställa publiken? Två viktiga frågeställningar som är röda tråden i stycket.  Föreställningen visas i tre akter som är extremt olika. Första akten är mer som en Las Vegas-show än en modern föreställning medan de två senare akterna känns  mer som det vi tidigare sett av Alexander Ekman. Personligen uppskattar jag Ekmans intention att undersöka nya sätt att visa modern dans på. I vissa partier i  föreställningen tyckte jag att dansarna inte var så samspelta. Vem vet det kanske var meningen!? Jag tycker absolut DU ska se den när den visas igen!

 

 

 

Text

Bianca Traum

Baby groove

Jag har under den senaste månaden fastnat helt i att försöka hitta mitt eget groove.

Och en stor inspiration kan vara att kolla hur man gjorde från början när man inte visste vad en koreografi var.  Man hörde musik och automatiskt började man röra på sig… groovy!

/ Joanna